thehardcore the hard core the hardcore hard core

Ok. Det här har jag inte följt med i tidigare, men fascinerande läsning:

Citys chefredaktör verkar vara en fegis:

http://sakine.blogspot.com/2008/05/intervju-i-beyan.html

http://chefredaktoren.city.se/2008/05/19/Absurd_uppsagning/#kommentarer

///

Sen dissar samme Sakine Madon Stefan Jonssons fina krönika som jag tyckte var så bra. Men jag vet inte om hon har rätt.

http://sakine.blogspot.com/2008/05/integration-enligt-stefan-jonsson.html

En av de egenskaperna jag är glad över att jag besitter är den att uppskatta välgrundade crescendon.
På samma sätt som Mogwai ofta bygger sin musik med små och långsamma medel till små helveten av ljud och oljud, dock finns där alltid en melodi som trygg grund när allt runtomkring vibrerar och ställs på sin spets.
Det är sånt som jag kan vända mig åt Glasgow och be åt.

Bishop Allen är dock från New York, men vansinnigt bra ändå. Som ett Arcade fire med sockiplast.

Den bästa versionen av den här låten finns dock på:

http://www.myspace.com/bishopallen - Flight 180 heter den.

Stefan Jansson sätter fingret på spiken i DN:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=773737

"Du anmälde för en tid sedan att du gärna börjar blogga på Film.nu. Under en tid har vi tyvärr inte haft möjlighet att ta in nya bloggare, men nu är det dags igen!

Om du fortfarande är intresserad, hör av dig igen, så lägger jag upp din blogg direkt!

Mvh XXXXXX XXXXXXX
Chefredaktör, Film.nu"

Ja, jo. Det kunde varit mer fancy än att jag "anmälde mitt intresse", men ändå.
Jag får se om jag får en ny adress eller så. Återkommer om det.

Jag förundras ständigt över människor som tar sport på väldigt stort allvar, kanske för att jag själv varit en av dem. Men den här något absurda (och kanske menat komiska, jag vet inte) texten som jämför två fotografier på svenska landslaget är någonstans oerhört fascinerande:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=672&a=773577

Jag vill inte göra reklam, men...

som den fiende av innehållslöshet jag är så har jag börjat prenumerera på ett litet magasin titulerat Filter. Min gamla gymnasie-crush Ika Johannesson (men hon är ju vansinnigt attrakitv!) är en av chefredaktörerna, men det är inte därför som jag prenumererar - utan för att det är så välskrivet och skitbra in i minsta detalj. Varenda liten notis är en sådan notis som man alltid hoppas på att få läsa när man läser något.
Jag är hänförd.

Det finns smakprov på hemsidan:

http://www.magasinetfilter.se/magasin/filter-1-08/jakten-paa-stjaernan.aspx

Och detta finns att läsa på wikipedia:

Filter ges ut varannan månad, och dess första nummer gavs ut i mars 2008. Namnet åsyftar att Filter filtrerar ut "guldkorn ur den breda händelsefloden". Tidningen har tio ämnen som alltid ska finns med. Tidningen har fått uppmärksamhet i Dagens Nyheter , Svenska dagbladet  och Sydsvenskan, vars kritiker (Sydsvenskans) är positiva angående Filter på grund av dess "djuplodande reportage".

Jag har tänkt lite på det här och det mest politiskt inkorrekta man kan säga idag är att man är kommunist. Det, om något är fult. Mycket hellre att du säger att du hatar vissa grupperingar av människor (utan anledning) än att ifrågasätta rådande system. För hur skulle det se ut annars?
Kommunism? Gråa skyar, mungipor som inte kan böja sig uppåt, förfallna byggnader och korrupta maktapparater.

Något sådant skulle ju aldrig ske i en kapitalistisk stat.

Så, jag är inte kommunist, men...

• jag ogillar massproducerade saker (om de inte fått vila i ekfat i x antal år)
• jag tycker överlag att girighet är den sämsta mänskliga egenskapen och den ligger till grunden för hela det kapitalistiska systemet
• jag tror inte på att något som är tillverkat av människan på något sätt ska kunna stå som grund för att man ska kunna ta kol på andra människor
• jag tycker inte att det är särskilt vettigt att de som tjänar mest är de som arbetar med saker som inte hjälper någon eller är speciellt intressant för någon överhuvudtaget
• mycket charm försvinner på vägen när något är till enbart för att någon ska tjäna på det

Nå. jag börjar sådär, för att slippa hot. Men ok, 6 stycken kan jag ta.



Nästa gång:
Jag vet inte om jag tror på "fri informationsdelning". Jag tror att det på sikt kommer att ta död på den kulturen. Kanske inte Michael Bay, men kulturen.

Och för att väga upp all bitterhet läsarna av den här bloggen får utstå (men som ju också kanske är just charmen..?) så kommer här en fin liten cover på "These days".
Tim Schmidt heter han visst, han som sjunger.

"SVT har utan tvekan sina brister, men att följa TV4 en vardagsvecka är själsligt dränerande."

- Lena Andersson (svd.se)

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1284877.svd

"När jag intervjuade Ernst Billgren för Filmkrönikan pratade vi om Tystnadsmeditation och han berättade att han och Ted Gärdestad vad i Indien på sextiotalet och träffade Osho, en filosof och guru från Indien som har gjort mycket för den andliga filosofin. De var och mediterade tillsammans, jag har för mig att de till och med gjorde Vipassana, tystnadsmeditation. När de kom hem blev Ted galen säger Ernst där vi sitter på Svt:s matsal. Strax därefter tog han livet av sig. Jag fick gåshud och sen drack vi en kopp kaffe till och gick ner till studion och spelade in ännu ett avsnitt av Filmkrönikan."

- Navid Modiri briljerar

navid.blogg.se


JAg har också varit tyst i tio dagar. Två gånger till och med.

http://saom.blogspot.com/2008/05/nyhetsvrdering.html

Något skrämmande.

Johan Croneman har jag bara gått och imponerats av i smyg, tills nu:


http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2207&a=768259

Notes: James French, a convicted murderer, was sentenced to the electric chair. He shouted these words to members of the press who were to witness his execution:

• How about this for a headline for tomorrow's paper? - 'French Fries'!

Jag är så sjukt sugen på den här:



Dystopi + smitta + maskingevär = kärlek.

Men det - kanske bör sägas - beror inte på den där ogrundade bilden på den kvinnliga huvudpersonens stjärt.

( http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2204&a=766211 )

Jag kom just på det kackiga i att den här bloggen heter som den heter. Blogg är ju ett svenskt ord.

Jag tror att jag gör saker som är dåliga bara för att veta vad som är bra
så jag deklarerar ett patetiskt krig fastän alla förstår min egentliga plan
min utgångspunkt begravd sex fot under jord och bara väntar på att få slå sig
ut och upp när mina trupper marscherar över andras gränser
och några stackare som jag lurat hejar på
när jag lägger skulden på marken där de utslagna ligger
jag ser tendenser - ingen är nöjd när jag burat in dem,
de kräver mer, kräver blod, de tigger om en grymmare metod

Jag säger saker som jag vet är fel bara för att få en reaktion
Så jag deklarerar krig och fastän ingen ser min egentliga plan
begravd sex fot under jord varpå vilken min legion
marcherar
medan omvärlden stämplar mig som Scar, Jafar eller Sherekahn
men jag tror de har fel, jag inbillar mig i alla fall det
medan jag vässar mina horn och viftar bort flugorna med svansen
håller jag tal till nationen och litar på chansen
jag predikar; "förträng impulserna och glöm bort sansen"
Det viktiga här är egentligen terrorbalansen

Så jag deklarerar ett krig för att avleda uppmärksamheten
från min egentliga plan
att hålla dom i skräck, i schack och ge mig tid att tjäna på det
Så jag konfererar med Scar, Jafar och Sherekhan
hur vi ska lyckas hålla härligheten undermedveten
och tysta alla dom som vet
att min predikan är en plan begravd sex fot under
medan min legion marscherar stolt
De litar till sannolikhetsläran och en Mr. Samuel Colt
omedvetna om att deras medellivslängd i strid är tio sekunder
omedvetna om vad den andra sidan vet vad man kan använda bilbatteriers antal volt
till
Jag upprepar lögn på lögn för bygga en stabil grund omöjlig att rucka omkull
Så de förblir omedvetna om att de dör för ingen annan än för min skull

Hahaha!

Vadå "förorts-o'boy"?  

http://forum.svt.se/jive/svt/thread.jspa?threadID=23691&lid=puff_1104030&lpos=lasmer

De första 20 inläggen börjar ungefär såhär:

"Jag är inte rasist... MEN"

Och inte en enda nämner det faktum att den här ilskan det bär inom sig att de känner sig (ja, vad känner de sig? Kränkta för att de känner sig lurade av journalistkåren?

Att det känner att den skatt de betalar går till att människor som egentligen inte behöver fly, har flytt och de måste avstå 30% av sin lön så att de inte kan köpa sig lycklig(are) för att de här personerna ska få en start i sitt nya land?

Eller kan det vara så att de känner sig arga för att vi lever i en samhällsmodell som är inbyggt orättvis och att det faktum att så många människor blir bittra över att betala skatt så att de tar ut det på de människor, nej, snarare den grupp de tycker tagit deras pengar - och därför sparkar på de som ligger, är skrämmande?

Nej. Det handlar bara om att invandring kostar pengar och pengar, ja pengar det, det är det viktigaste vi har.

Som det här inläggets överskrift menar på är det oerhört beklämmande att läsa de sms som projiceras på väggen bakom Janne Josefsson i Debatt-studion. Gunnar Sandelin må ha en poäng, men det är en poäng som vajar på sitt knivblad.
Jag vet inte var på den politiska skalan Gunnar Sandelin står någonstans, (och det må vara så att det inte spelar någon roll) men onekligen går vi med detta mot ett hårdare klimat.
De som vill ha en siffra för att elda på sitt eget hat och idéer om hur det är - utan att se till de som man skyller på eller till det faktum att vi alla är individer och inte kan klumpas in i ett vi mot ett dom.

Och det faktum att det rådande samhällsklimatet och de ekonomiska lösningarna inte är till för alla dessa som klumpas samman.

Jag är för uppgiven för att skriva något mer.

Sverige kommer att bli precis som Danmark, med en debatt-nivå så låg att de som har något att säga ger upp.

Tacka innehållslösheten för det. Den får oss att inte orka ta in all information som man måste ha för att förstå sammanhang.

Innehållslösheten tar över västvärlden.



Helt oförtjänt.