hit them low

Jag har ingen automatisk spärr som instinktivt skickar någon signal till magen att kasta upp innehållet när det handlar om sista delen i trilogier. Jag är en av få som tycker att The Matrix Revolutions är en av de bättre actionfilmer som gjorts. Men så har jag en fetisch för allting som inbegriper män i stora robotkostymer och automateld. Det finns en monolog (eller mera något av ett pepptalk) av Nathaniel Lees karaktär Mifune innan de ska börja kriga som är ungefär:
"If this is our last fight, if we're going to die - WE'RE GONNA GIVE THEM HELL BEFORE WE DO!"

Det finns ingen sån replik i "The Bourne Ultimatum" Däremot finns något ungefär lika slagkraftigt; Bourne och en av antagonisterna står på ett tak (det regnar, förvånande nog, dock inte) och Bourne frågar "Do you even know why you are supposed to kill me?"
Repliken följs av tystnad.

Det är sånt som gör att jag ser actionfilm. Själva filmen kan man ju se som en snyggt tillverkad transportsträcka fram till dess tema omformat till en enda mening. Det är vansinnigt snyggt gjort. Och då menar jag snyggt i bemärkelsen "ett oerhört skickligt hantverk".
Det krävs testosteron, adrenalin och automateld innan jag kan ta in ett tema, oftast. Då har min reptilhjärna fått sitt och är nöjd, sedan kan "överjaget" ta över och mysa lite med den nya insikten som filmen innebär.

Att bygga någonting man vet aldrig kommer att bli perfekt


// Här hade jag skrivit ett väldigt fånigt första inlägg som jag numera tagit bort, men titeln är väl hyfsad 

RSS 2.0