thehardcore the hard core the hardcore hard core

Middagskonversation med C.

P: ...Och? (kväver ett skratt)

Varför ska allting vara så vansinnigt folkligt i Sverige?

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=765717

Det här är smått Pang Prego-ämbart i sin osmaklighet att gotta sig i människors privatliv (och begravningar).

Jag är tillbaka i Gbg efter en vecka utomlands. Jag är brun i pannan, men resten av ansiktet är lika grått som den svenska vinterns signum.

Hittade den här festliga och väldigt politiskt inkorrekta boken:

barnbok-om-plastikkirurgi

Det är en kul detalj (slump? självuppfyllande omvänd psykologi?) att jag har skrivit ett stycke text med överskriften "... och försvara din dröm med en sköld av verbalt våld" och när jag väl ska göra det, just försvara, så misslyckas jag.

Det är lätt att sitta på sin kammare och snacka (i det här fallet, då: skriva) skit men sen gäller det ju att visa vad man kan. Man får inte ju inte så många försök.

Men mentalt så har jag den ursäkten att jag inte ville dela med mig av min historia. Jag tycker om att vara hemlig. Trots att jag har en blogg och trots att jag sällan håller käften stängd.

Men jag tror att det är bra att hålla hårt i vissa saker.

"Allting går mot förfall

Men slump innebär inte alltid att vi måste ge upp hoppet om att förutse och förstå. När slumpen får grepp om de stora talen bildas lagar som paradoxalt nog är lika deterministiska som mekanikens. De enskilda luftmolekylernas virvlande dans i det rum där jag nu sitter är offer för kaos och det vi i praktiken kan kalla slump. Men om det nu är slumpen som regerar, varför samlas då inte luften plötsligt i ett hörn av rummet med för mig ödesdigra följder? Eller varför händer inte samma sak för dig? Faktum är att det på intet sätt är omöjligt, men däremot oerhört osannolikt. Luften i rummet består av många, många molekyler, 1027 eller så. Alla dessa molekyler rör sig slumpmässigt i rummet; ju varmare rum desto vildare dans, men deras sammanlagda effekt är möjlig att studera på ett lagbundet sätt. Den fysik som beskriver molekylernas genomsnittliga beteende kallas termodynamik och använder begrepp som tryck och temperatur. I själva verket upptäcktes termodynamikens lagar långt innan man förstod vad som egentligen ligger bakom dem. Det var den österrikiske fysikern Ludwig Boltzmann (1844-1906) som med sin statistiska mekanik förstod att det handlar om många enskilda partiklars slumpmässiga rörelse.

Och termodynamikens andra huvudsats? Den om entropins eviga tillväxt, som säger att allt är förgänglighet och att det var bättre förr? Orsaken till att allt i det riktigt långa loppet går sönder och förfaller är att det finns så många fler sätt som något kan vara sönder på än som det kan vara helt på. En slumpmässig förändring är alltså nästan alltid till det sämre. Om jag tar den ett par år gamla dator som jag nu sitter och skriver vid och slänger den i golvet, blir resultatet inte en ny maskin av senaste märke utan en hög skrot. Även slumpen har sina lagar."

 
- Ulf Danielsson, Uppsala universitet. Forskning & Framsteg 3/01

 
http://www.fof.se/index.lasso?id=01330

Sån här journalistik tycker jag om:

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1120231.svd

Jag vet inte om det är att överreagera, men jag reagerade på det här:

"- När jag och två kvinnliga kollegor fortsatte förhöret senare så tog vi upp mordet i Falun och då erkände han direkt."

Han skulle väl antagligen inte säga; "när jag och två manliga kollegor fortsatte...", eller?

Jag har svårt för det där. Och för de som säger "tjejkompis" och "killkompis". Kompis är ju ett könlöst ord, och varför kan det inte få vara det? Det är ju sällan som man behöver påskina vilket kön ens vänner har, för att det har betydelse. Varför då addera ett prefix när det inte är nödvändigt?

Alltså om man heter Richard Kelly och har gjort Donnie Darko... hur genialt är det inte då att följa upp med en påkostad apokalyptisk såpopera med Dwayne "The rock" Johnston, Sean WIlliam Scott och Sarah Michelle Gellar i huvudrollerna?

Sen att filmen verkar helt jättemärklig är ju en annan sak.

Jag är på ett uruselt humör.

Och nej, man behöver inte alltid diskutera och gå på djup.

Jag ska sluta med det där nu, att slänga in idiotiska filmforumsinlägg. Jag ser ju att jag hamnat på samma låga nivå. Och jag diskuterade med 17-åringar, vilket inte behöver betyda något egentligen, jag är mot åldersrasism, men ibland märks det om människor är unga. Och det behöver nödvändigtvis inte vara unga människor. Mina föräldrar argumenterar ofta på en nivå som jag gjorde när jag var 15, liksom.

Äh. Nu är det låg nivå på den här bloggen.

Jag citerar Emil Jensen istället:.

"Jag tänkte komma förbi", sa hon. "Eller vill du vara ensam?"
"Jag vill nog vara ensam," sade jag. "Så kom du förbi."

- Telefonkiosk

Mitt användarnamn, flitcraft är stulet ur en roman av Paul Auster "Orakelnatten". Paul Auster berättar i romanen en detalj ur filmen "Riddarfalken från Malta", där Humphrey Bogarts karaktär i sin tur berättar en anekdot om en man vid namn Flitcraft.

Här fick jag ett oerhört genomtänkt och skarpsynt svar i Moviezine-forumet, jag förstår om människan är stolt och sitter och berättar för sina kompisar i omklädningsrummet innan hockeyträningen om hur han satte dit en "kommunist" i ett forum på internet.

Läs och tappa hoppet:

Svar: Alltså flitcraft, vad är det du vill göra? Vill du att män ska sluta tycka att kvinnor är attraktiva? Jesus, vissa människor är snygga och andra inte. Så enkelt är det. Här sitter vi och skriver om vilka som inte är snygga, och i den andra tråden skriver vi om vilka som är det. Jag ser inte problemet.

Visst, man ska respektera kvinnor och whatnot. Men vissa kvinnor tycker att vissa män är skitfula, så när vi säger att någon är ful så kommer du och säger att vi nedvärderar kvinnor. Det är ju normalt att tycka att någon är oattraktiv. Du säger även att denna diskussion inte hör hemma på ett filmforum. Varför inte? Vi diskuterar trots allt om skådespelare, även manliga skådespelare. Detta är ju ett filmforum, och eftersom skådespelare är med i filmer så pratar vi om skådespelarna också. I detta fall är det visserligen inte deras arbete utan deras utseende, men ändå. Men vill du skutta runt och leka någon messias så varsågod, be my guest. Det enklaste är att börja med att försöka ta över all media och sedan hjärntvätta alla personer i världen. Sedan är det fritt fram för dig att göra så att hela världen slutar tycka att folk är snygga. Min poäng är att du överreagerar. Det är fullkomligt normalt att tycka att någon är oattraktiv för att denna t.ex. är för smal, man eller kvinna. Det har alltid varit normalt.

Mitt svar:

Oj, vad långt du skrev. Nu är du stolt över dig själv, va?

1. Definera; "normalt"
2. Jag har aldrig sagt att du inte får tycka att någon är attraktiv eller inte. Det jag säger och har sagt hela tiden är att det inte ger någon något att berätta att du tycker det.

Ja, det är svårt att inte vara cynisk när man ska svara på det här. Men om du tar av dig den där lådan du har runt huvudet, så ska du se att världen sträcker sig längre än ditt kön.

Jag blir bara trött. Om du skulle läsa igenom mina inlägg så skulle du kunna läsa, klart och tydligt, upprepat flera gånger (för att bl.a. Du ska förstå) att jag vill få en vettig diskussion kring [i]varför[/i] en sån här tråd finns. För det blir ingen diskussion kring huruvida någon tycker att någon är attraktiv eller inte. Det blir bara en lista med namn. Namn som i sin tur ökar på föreställningar om hur kvinnor (som det är i det här fallet) SKA se ut. Då får vi onaturliga ideal och så vidare. Det är inte så bra.

Vi kan göra en tankeexperiment: Tänk dig hur det skulle vara att vara en 13-årig tjej och läsa den här tråden.

Nej, just det ja. Då agerar jag Messias(?)...



Nej, nu ska jag sluta med det här.

"Blandningen är också billigare att framställa. Priset hamnar på omkring 3040 kronor billigare per kilo än den rivna osten."

-DN.se / TT

//

Och!

di.se

Jag undrar när filmen - med Will Smith i huvudrollen - kommer.

Såg precis en blogg som heter Shopaholicmamman eller, ja ok - antagligen var det särskrivet.

Och varför är det så att man är stolt över/anser man att det är sött att vara shopaholic? Det är ju precis som att vara alkoholist, med undantaget att när man dricker så förstör man sin kropp - när man shoppar förgiftar man sitt sinne.

Båda sakerna är grundas ju i samma problematik - att man dövar något. Det är det de som skriver om sitt shoppingberoende borde skriva om. Varför de känner att de måste shoppa.

Antagligen beror det på att människan inte är designad att arbeta med ekonomi, gå på spinning och vara nöjd med det. Människan kräver hela tiden något nytt, något mer. Är inte det grundläggande mänsklig psykologi?

Jag hänger på ett  filmforum, mest för att fördriva tiden. Det är en låg nivå på diskussioner i forumet överlag, något som säkert hör samman med medelåldern. Det störande är inte den låga nivån, utan det är de som argumenterar på den låga nivån, vilket gör det svårt att slå tillbaka, eftersom de ofta vägrar inse vad det är de argumenterar för eller emot. Det är tråkigt, men för att göra det hela mer av en fest så brukar jag skriva inlägg något tillspetsade för att just skaka liv i en diskussion - som då  blossar upp ... på exakt samma låga nivå som tidigare. Så jag försöker hålla mig från det numera.

Men idag hittade jag en helt sjukt korkad tråd som jag bara var tvungen att skriva i:

Tråd:
Top 5 mest oattraktiva (sic) skådespelare

Utdrag ur tråden:

• "Det sorgliga med Tara Reid är ju att hon var så jävla fin på American Pie-tiden."
• "Numera ser det ju ut som om hon smälter. Allting på henne hänger. Magen, pattarna, ansiktet, you name it."
• "Zac Efron, Dan Fogler, Mischa Barton, Paris Hilton"
• "Näheee du, Mischa Barton är vacker som fan ju!
• Sarah Jessica Parker ser ut som en häst." (visserligen sant)
• "Knightley är mest jobbig på grund av hennes massiva underbett."

Ja, så fortsätter det hela.

Jag svarade så här:

Flitcraft:

• "Alltså jag hoppas att ni alla skojar. Eller att ni skäms. Moviezine-forumet har (hur nu det var möjligt) lyckats skapa ett lågvattenmärke inom forumvärlden. Det här är en pinsam tråd, och jag hoppas att ni fattar det. Det är på en sån låg nivå att man häpnar."

Svar:
 

• "Ah, shit alltså, vi är så töntiga. Men flitcraft, bara för att du är så mogen så betyder inte det att vi andra tycker det är roligt att diskutera vilka som är fula? En ny tråd, som kommer vara aktiv i några dagar, sen bumpas igen om någon månad av nån nykomling som vill öka sina inlägg genom att skriva en person han/hon tycker är ful. Det är så det fungerar här på MZ. (:"

Flitcraft:

• "Nej, just det. Jag glömde att det viktiga här i världen är skönhet och antal inlägg."

Svar:

• Of course. Här på MZ är antalet inlägg = makt. Ju mer inlägg desto större makt. Sen när du har fått makt får du kvinnorna. Det lärde jag mig från Scarface.

Flitcraft:

• "... Och se hur det gick för honom."

Svar:

• Mmm.. blockbuster.

Flitcraft:

• Jag menar bara på att jag tror att det är viktigt att inte bekräfta (mestadels) unga mäns syn på att kvinnor antingen är "fula" eller "snygga". Det är visserligen legio att tänka så i mångt och mycket, men att avhumanisera individer, (kvinnor som det är i det här fallet) - även om det är filmstjärnor som inte kanske inte känns så verkliga - och reducera dem till att bli ond/god, bra/dålig, attraktiv eller inte (vilka i sig är väldigt individuella begrepp) ger ingen någonting. Vad vill man få ut av det? Att få en kanal att basunera ut vad man tycker?

//
... Självonani var det, va?

Jag vet att jag skriver mycket om andra människors bloggar, men onekligen ligger det en hel del problematik i det faktum att väldigt många människor anser sig leva sådana intressanta liv (eller tänka intressanta tankar, eller kanske framför allt ha så god smak) att de behöver eller anser sig behöva dela med sig av de(n/)m (underförstått- jag själv inkluderad).
Det sorgliga för många människor är att dessa människor som anser sig vara fullgoda mentorer för individer med lägre självkänsla, när de i själva verket inte är det. Ett exempel är väl Blondinbellas far.
Jag läste att den "mest aktiva" (jag vet inte vad kriterierna är) bloggen heter Me myself & I. Visst, det skulle väl den här bloggen också göra, men jag hoppas - eller jag strävar i alla fall - efter att ha någon form av innehåll, något som går att reagera på, mer än att man vill ha ett ting (eller osäkra sitt vapen) som utgångspunkt.
(Jag vet inte om det räcker så att hålla ryggen fri - antagligen inte.)

Visserligen är självcentrerad, skamlös (mitt nya favoritord, som sorgligt nog behövs användas alltför ofta) egenmasturbation inget nytt fenomen, man stöter ju på det så gott som dagligen I det Riktiga Livet också - men den ges plats och uppmärksammas än mer nu, i och med blaaawgandet.

Och det är inte tråkigt eller trist - det är liksom början på slutet på allt som har en mening. Aftonbladet Klick! satte standarden med bild/bildtext-journalistiken och det här är väl onekligen frukten. Att människors attentionspan inte håller längre än tre-fyra rader av totalt innehållslös presentation av hur någons dag har varit.

Sen ska man ju inte snylta på att inte vara personlig. Men förhoppningsvis skiner det igenom, om man skriver vettiga och - kanske framför allt - texter med någon form av grund.
Att grunden är att andra människor är intresserad av vad jag haft på mig idag, eller en vag beskrivning av när jag gick på lunch och vad jag åt - är ingen grund.

Och pretto hit och pretto dit - men om man tar en position och argumenterar för den finns det ju alltid någon där att försöka dra mattan under ens fötter. Men det är ju de som är de som skulle ha skrivit dessa grundlösa texter om de väl skrev något, istället för att bara kritisera.

Inbillar jag mig.

Det står still i skolan och jag blir rastlös och understimulerad. Vilket i sig föder en viss frustration hos mig (och säkert andra också). Ibland vet jag inte huruvida vår lärare tror att vi är väldigt korkade eller om han inte ser hur uttråkade vi blir när han säger att vi ska se ännu en film. Utbildningen är på en väldigt låg nivå nu - att nämna titeln på ens favoritbok (då kursmomentet är adaptation) och sedan säga vad den handlar om - kallas "diskussion".

När sedan tillfälle ges, efter att vi sett "Ciderhusreglerna", sätter jag fingret på fel saker eller har fel ingång in i en viss problematik med filmen och får in "diskussionen" på fel spår, vilket åsamkar (härligt ord) än mer frustration eftersom jag avskyr mig själv när jag inte presterar vad jag förväntar mig av mig. "Diskussionen" består av ungefär åtta upphuggna meningar från två personer.

Jag besökte mitt tredje poetry slam i helgen, och trots att det var någon form av finalomgång var det skrämmande låg nivå på både texter och framföranden. När sedan nån började dansa var måttet rågat. Jag vet inget annat ord än upprörande. Det var pinsamt och utan någon som helst självinsikt som denne någon ropade ur sig en infantil dansromantisk text om just denna dans som denne någon ansåg sig visa upp. Men det var ingen dans - jag har sett dans, bra sådan (tango, vilket jag tyckte var härligt att se när den framförs av ((jag trodde aldrig jag skulle skriva det, men jag har tappat mina koncept hela veckan, så varför inte fortsätta)) passionerade individer) - det här däremot var "performance" i absolut värsta och mest pinsamt skamlösa form. Men det stannade inte där.

Denne någon älskades så till den milda grad av kulturtanterna - och de redan insnöade vänstertonåringarna som tror att de vet allt av värde eftersom de kan uttrycka sig i ord som "eldsjäl", "inspirerande" och frasen "världsmusik är så oerhört spirituellt" och man är nära på att gå hem, gråta en skvätt och sedan färga sin enda vita skjorta rosa och ringa hem till sina föräldrar och be om förlåtelse och godta middagskonversationer vars huvudtes är den att människor från andra kulturer tar ens surt införvärvade skattepengar medan man sitter där med löjromen utputtad i kanten på förrättstallriken och väntar på huvudrätten och dess årgångsvin, men bara nästan, jag kan sträcka mig så långt att säga att jag förstår den individen som skulle göra det - att denne någon vann tävlingen.

Det var liksom ett hånskratt gentemot alla andra som någonsin vunnit... något. När jag åkte snowracer jättefort nedför en backe i fjällen i femman och vann en guldbricka hade jag mer talang och insikter att dela med mig av än den här vinnaren.

... Som började sjunga som vinnartext. Om denne någon hade anlag för skam i kroppen innan dess, kopplades några nervbanor om för att denne någon skulle få ta del det här outhärdliga, vedervärdiga ögonblicket.
Jag skulle ha kunnat kissat på dennes rygg och denne skulle ha tagit det som en tacksamhetsgest. Självinsikten måste ha begått harakiri.

För att muntra upp mig har jag lyssnat (och tittat) på Olivia Bergdahl - som vann SM i poetry slam förra året. Det är desto bättre:

http://www.youtube.com/watch?v=ry-w8g28_oM

"Blondinbella" är på TV. Jag tänker inte länka till henne för hon är en idiot. Men hon är bara 16 eller 17, så jag ska inte såga henne längs med knäskålarna. Än. Hennes far däremot är en av de största idioterna vi har här i världen. Eller i alla fall Sverige, här är bara ett exempel:

http://www.dagensmedia.se/mallar/dagensmedia_mall.asp?version=155759

Jag är upprörd, inte för det här - det är så korkat att man häpnar - utan för att jag såg "Debatt" på svt. Debattklimatet i Sverige, eller i alla fall i Debattstudion var i mångt och mycket helt förkastligt. Det var en kvinna, som jag tyvärr inte har något namn på, som satte fingret på spiken och utmanövrerade alla andra. En korkad asätare till fotograf hade blivit nedslagen i "förorten" och genast så kastas termen förortsfascister ut i media. Debatten skulle ha kunnat direktimporterats från 1995, om det inte hade varit för den här kvinnan. Hon var skärpt, medan gubbarna pratade om empati och respekt gentemot en fotograf, som minutrar efter att en kille blivit skjuten står och fotograferar kroppen för att hans asätare till ledarskribent ska ha något med tydligt ont/gott-tema att blåsa liv i - MORD I FÖRORTEN! - och den här killen som blivit skjutens anhöriga tycker inte att det är så värst lämpligt att fotografera just då. Jag förstår att man är något sorgsen om ens anhörig för tre minuter sedan dött.
Sorg tar sig lätt form i vrede - det är grundläggande mänsklig psykologi. Det är inte ett exempel på kulturskillnader som inskränkta, små livrädda människor som tänker i form av ett gult kors på en blå bakgrund vill få oss att tro.

Att man dessutom är sur på media för att de kommer som just hyenor - på minuter - när någon avfyrar ett skjutvapen i förorten, för att kunna skriva ett uppslag med en tydlig skrämselpropaganda-vinkel kan man förstå att det föder ett visst mått av frustration.

Sorg maskerad som vrede och frustration är en inte särskilt behaglig kombination. Om man dessutom känner sig maktlös gentemot media... det är inte så svårt att förstå att man tar till våld.
Och man kan säga hur många gånger som helst att man inte ska ta till våld, men sätt en fotograf och fem ledarskribenter i samma situation och utslaget kommer att vara exakt samma, om inte värre.
För de har redan fått smaka på den omvända situationen. Att ha makten.

"In a world of universal deceit, telling the truth is a revolutionary act." - George Orwell


Men det här borde kanske vara på sin plats:

http://www.911myths.com/

(Även om det är en usel sida)

"Loose change" är (kanske gammal skåpmat, men final cut-versionen har kommit) en dokumentär gjord av en (först var de tre, jag vet inte var de andra två tagit vägen) kille som har lagt ned väldigt mycket tid på att länka samman alla frågetecken, märkliga faktamässiga felaktigheter och rena lögner kring 11:e september 2001. Och det är väl värt att lägga ned 2 timmar och tio minuter på att få en lite annan sida än den gängse bilden, (som i mångt och mycket är full av hål). Förbered dig på att bli upprörd, uppgiven och att känna dig som ett får, som bara sväljer all information vi pumpas med.


http://video.google.com/videoplay?docid=8510748876310097541

http://sv.wikipedia.org/wiki/Palmemordet

Oerhört spännande läsning. Faktiskt.
Jag blev inspirerad av Leif GW Perssons "Faller fritt som i en dröm" (Fantastisk titel!).

[Stewie hears someone vomiting in the bathroom]
Stewie: What the hell is that?
Brian: Ah, it's Jillian. She's, uh...s-s-she has this eating disorder. She's bulimic.
Stewie: My God, that's horrible!
Brian: I know, it really is. I mean, her hair is falling out, last week she lost a tooth...
Stewie: [delightfully] Really?
Brian: But man, I'll tell you, all that purging just makes her body look fantastic. I mean, that's what the supermodels do, and so many of them just look so great. [Jillian continues to vomit] Karen Carpenter overdid it, but I think Jillian's found a good balance.

///

Lois: Peter, you promised you'd come with me to see Autumn's Piano. Besides, you owe me big after the way you embarassed me in front of Sandra Oh.

[Cutaway to a coffee house]

Lois: Oh my god, Sandra Oh! [nervous laugh] We loved you in Sideways.

Sandra Oh: Thank you.

Peter: [explanatory tone] WE SEE YOU, IN MANY MOVIES. I THINK ABOUT YOU, WHILE HAVING SEX WITH MY WIFE. [pulls out one dollar bill] I THANK YOU WITH ONE DOLLAR. [to Lois] That's a lot of money to them.