Allting går mot förfall
"Allting går mot förfall
Men slump innebär inte alltid att vi måste ge upp hoppet om att förutse och förstå. När slumpen får grepp om de stora talen bildas lagar som paradoxalt nog är lika deterministiska som mekanikens. De enskilda luftmolekylernas virvlande dans i det rum där jag nu sitter är offer för kaos och det vi i praktiken kan kalla slump. Men om det nu är slumpen som regerar, varför samlas då inte luften plötsligt i ett hörn av rummet med för mig ödesdigra följder? Eller varför händer inte samma sak för dig? Faktum är att det på intet sätt är omöjligt, men däremot oerhört osannolikt. Luften i rummet består av många, många molekyler, 1027 eller så. Alla dessa molekyler rör sig slumpmässigt i rummet; ju varmare rum desto vildare dans, men deras sammanlagda effekt är möjlig att studera på ett lagbundet sätt. Den fysik som beskriver molekylernas genomsnittliga beteende kallas termodynamik och använder begrepp som tryck och temperatur. I själva verket upptäcktes termodynamikens lagar långt innan man förstod vad som egentligen ligger bakom dem. Det var den österrikiske fysikern Ludwig Boltzmann (1844-1906) som med sin statistiska mekanik förstod att det handlar om många enskilda partiklars slumpmässiga rörelse.
Och termodynamikens andra huvudsats? Den om entropins eviga tillväxt, som säger att allt är förgänglighet och att det var bättre förr? Orsaken till att allt i det riktigt långa loppet går sönder och förfaller är att det finns så många fler sätt som något kan vara sönder på än som det kan vara helt på. En slumpmässig förändring är alltså nästan alltid till det sämre. Om jag tar den ett par år gamla dator som jag nu sitter och skriver vid och slänger den i golvet, blir resultatet inte en ny maskin av senaste märke utan en hög skrot. Även slumpen har sina lagar."
- Ulf Danielsson, Uppsala universitet. Forskning & Framsteg 3/01
http://www.fof.se/index.lasso?id=01330
Kommentarer
Trackback
