Vår-/sommar-schismen
En annan sak.
Jag märker att jag får fler och fler dippar i mitt, inte bara humör, utan även allmäntillstånd. Jag tror att det har att göra med den här viljan att alltid vara bra, att alltid överraska mig själv. Den där framåtsträvan, återigen.
Och det känns fel att skriva det för då står jag ju kvar på samma plattform, att jag inte har kommit ifrån det faktumet att det inte ska krävas en framåtrörelse - det är ju ingen framåtrörelse i sig.
Sen är allting väntande. Jag avksyr den känslan. Göteborg väntar på sommaren, skolan på sommarlovet, C och jag på att flytta. Jag väntar på att se vilka man kommer att fortsätta träffa när utbildningen är över, vad det ska bli av mig, det jag skriver.
Det är en sån dag idag. En dag utan koffein.
Kommentarer
Trackback
