Minus puls
Det har inga händer, inga tänder inget rivande, rytande vrål
inget frätande, fräsande blod som äter upp fett, skelett
och ditt försvar i skölden av vekt mentalt stål
men det känns det bränns det finns och allt som krävs är mod
jag klär av mig naken efter att ha kissat ner mina jeans
med min enda användbara släktklenod
Men saken är den att jag är vaken så det är ingen dröm
det är som förnimmelsen av en osynligt jagande kameralins
jag känner spänningen som den runt en ledning med ström
det är den där auran i salen hos en galen sekt
tanken på din egen skalle som uppfläkt och spräckt
känslan dagen efter döden när hela du är öm
det är giftgas istället för luft och allt du tar för givet,
det är tvivlet, rädslan paniken för att vara banal
och att de ska hitta alla liken skelett som du slagit in i stanniol
och grävt ner mentalt
med en sjuttis vodka en karta rohypnol som du blundat och svalt
för att våga ta betalt
det är tanken, ångan av allt det där som bara går att känna
men aldrig att fånga
De ropar upp ett namn och ni undrar vem
och jag går fram och skakar, hostar upp segt grönt slem
som jag tror är de ord som ni vill eller ni tror att jag tror att ni vill höra
nej, jag ska inte förstöra
ni längst fram får akta er för jag bara skakar, kastar ur mig slemmet
jag är tanterna och gubbarna på hemmet där jag jobbat sen jag var arton
och jag är så vansinnigt rädd för att vara sån, den som, ger er insikter jag tror att ni vill ha ... dom
