Back to mono
Det är en konst bara att svara på frågan "varför skriver du?". Och jag försöker, och har försökt ett fleral gånger förstå för mig själv just varför. Det verkar vara ett tema, eller en trend hos mig, att vrida och vända på det.
Och senast idag komma alla mina dittills stabila grunder på skam. Det gör de ofta.
Inte minst min kvasi-buddhistiska ådra som då och då blottläggs. Det är smått skamlig, men någonstans gillar jag det. Kanske därför att det är så pass outvecklat som tanke. Det är liksom en romantiserad bild av hur jag jag tror att det är. Visserligen har jag ju hum om Buddhismen och sådär, men hummet är ju egentligen bara en, av mitt vridna sinne, förvriden bild av den egentliga, (nu höll jag på att skriva "läran" här... förresten vart lade jag mina batikbyxor?) faktiska Buddhismen.
Jag känner redan att det inte känns bra. Det känns bra att skämta om det, men det känns verkligen inte bra att sätta en label på sin tankegrund. Min tankegrund kan nog enklast (och med mest heder i behåll) benämnas som någon form av Back to basics. Det kan jag stå för.
Och senast idag komma alla mina dittills stabila grunder på skam. Det gör de ofta.
Inte minst min kvasi-buddhistiska ådra som då och då blottläggs. Det är smått skamlig, men någonstans gillar jag det. Kanske därför att det är så pass outvecklat som tanke. Det är liksom en romantiserad bild av hur jag jag tror att det är. Visserligen har jag ju hum om Buddhismen och sådär, men hummet är ju egentligen bara en, av mitt vridna sinne, förvriden bild av den egentliga, (nu höll jag på att skriva "läran" här... förresten vart lade jag mina batikbyxor?) faktiska Buddhismen.
Jag känner redan att det inte känns bra. Det känns bra att skämta om det, men det känns verkligen inte bra att sätta en label på sin tankegrund. Min tankegrund kan nog enklast (och med mest heder i behåll) benämnas som någon form av Back to basics. Det kan jag stå för.
Kommentarer
Trackback
