Årsbästalistan pt. 1
Jag tänker inte vara sämre än någon annan som gör årsbästalistor, som sig bör så här i slutet på året. Fast det här är inte bara en årsbästalista, utan egentligen mest en lista över året. Som sig bör i en dagbok. Även om den är virtuell och offentlig.
Det ska sägas att alla dessa ting jag listar inte är från år 2007 utan att jag personligen tog del av de detta år.
ÅRETS BESVIKELSER:
Film: 300 (kommer även att finnas med längre ned under Årets mest korkade oneliner i en film.
Chinatown. Trist och dåligt tempo och ingen överraskning att prata om och slutet var rätt igenom kasst, från manus till regi och foto.
Bok: Slumpens musik av Paul Auster. Höll inte alls Austerklass och gav mig ingenting. Den börjar bra med en kille som ärvt en massa pengar och börjar åka planlöst med sin bil, men sen spårar den ur och kommer in i fel genre och stampar i 100 sidor. Kanske berodde det på killen som läste ljudboken som lät som "hej, kom och hjälp mig". Men bara kanske. Och att inspelnigen var från 1992.
Årets årsbästalista: Har jag inte riktigt fått till, men släpper en första dålig version i alla fall.
ÅRETS BÄSTA:
Filmer:
Mission: Impossible III. Efter John Woos (vilket skämt han har kommit att bli) löjligt dåliga tvåa (med manus av ingen mindre än Robert Towne ((som skrev Chinatown(((!))))) kickstartade J.J. Abrams III:an med hur mycket geniala ingredienser som helst. Inte minst det faktum att Ethan Hunt (Tom Cruise) som ska vara någon form av superhjälte, misslyckas med allting han tar sig för på ett eller annat sätt.
Kanske actionfilmvärldens allra bästa anslag, med Philip Seymour-Hoffman som ond, ond, ond skurk och hjälten fastbunden i en tandläkarstol. Cool detalj: The Anti-God, det som Philip Seymour-Hoffmans skurk är ute efter, är en bomb som fungerar som ett svart hål.
Michael Clayton. Scenen med hästarna är helt makalös. Scenen med lönnmördarnas obehagligt effektiva lönnmord är helt vansinnig. Sista scenen är så bra som en sista scen kan vara. Det är så tight och enkelt men samtidigt komplext och provocerande (nåja, om man sväljer att det är typ så det går till när en svindyrt framforskad företagsprodukt upptäcks ge cancer, vilket jag gör) att man häpnar. Det är spännande och roligt och tragiskt. Tony Gilroy är en gud.
Children of men
No comments.
Letters from Iwo Jima
En av tre eller fyra filmer som berört mig till tårar. Eller en tår, men ändå. (Ska sägas att en av de andra filmerna som gjort det är The Matrix Revolutions (just det den tredje och avslutande delen. Take that filmkonnässörer!)
Det ska sägas att alla dessa ting jag listar inte är från år 2007 utan att jag personligen tog del av de detta år.
ÅRETS BESVIKELSER:
Film: 300 (kommer även att finnas med längre ned under Årets mest korkade oneliner i en film.
Chinatown. Trist och dåligt tempo och ingen överraskning att prata om och slutet var rätt igenom kasst, från manus till regi och foto.
Bok: Slumpens musik av Paul Auster. Höll inte alls Austerklass och gav mig ingenting. Den börjar bra med en kille som ärvt en massa pengar och börjar åka planlöst med sin bil, men sen spårar den ur och kommer in i fel genre och stampar i 100 sidor. Kanske berodde det på killen som läste ljudboken som lät som "hej, kom och hjälp mig". Men bara kanske. Och att inspelnigen var från 1992.
Årets årsbästalista: Har jag inte riktigt fått till, men släpper en första dålig version i alla fall.
ÅRETS BÄSTA:
Filmer:
Mission: Impossible III. Efter John Woos (vilket skämt han har kommit att bli) löjligt dåliga tvåa (med manus av ingen mindre än Robert Towne ((som skrev Chinatown(((!))))) kickstartade J.J. Abrams III:an med hur mycket geniala ingredienser som helst. Inte minst det faktum att Ethan Hunt (Tom Cruise) som ska vara någon form av superhjälte, misslyckas med allting han tar sig för på ett eller annat sätt.
Kanske actionfilmvärldens allra bästa anslag, med Philip Seymour-Hoffman som ond, ond, ond skurk och hjälten fastbunden i en tandläkarstol. Cool detalj: The Anti-God, det som Philip Seymour-Hoffmans skurk är ute efter, är en bomb som fungerar som ett svart hål.
Michael Clayton. Scenen med hästarna är helt makalös. Scenen med lönnmördarnas obehagligt effektiva lönnmord är helt vansinnig. Sista scenen är så bra som en sista scen kan vara. Det är så tight och enkelt men samtidigt komplext och provocerande (nåja, om man sväljer att det är typ så det går till när en svindyrt framforskad företagsprodukt upptäcks ge cancer, vilket jag gör) att man häpnar. Det är spännande och roligt och tragiskt. Tony Gilroy är en gud.
Children of men
No comments.
Letters from Iwo Jima
En av tre eller fyra filmer som berört mig till tårar. Eller en tår, men ändå. (Ska sägas att en av de andra filmerna som gjort det är The Matrix Revolutions (just det den tredje och avslutande delen. Take that filmkonnässörer!)
Kommentarer
Postat av: Fridah
sov så gott :)
Postat av: Hazy
Efter Michael Clayton gick Oddly Boy hem och googlade det där med tre hästar. Han hittade nåt, jag vet inte riktigt vad. Själv har mitt svart slips/vit skjorta /svart kostym-statement nu stått sig 4 av 6 arbetsdagar. Nån kommer ta ett samtal med mig snart.
Postat av: pontus
Haha! Fan vad schysst.
Jag tänkte väl mest att det symboliserade ett annat liv eller nåt sånt. Att hästarna står där och chillar, medan han är i en fet soppa som han måste reda ut. Typ. Men jag ska också googla. Och skicka mail till dig.
Trackback
