"Världen är ett slags mörker och orden är facklor vi tänder utan att det blir ljusare"
1944 skrev Kurt Gerstein det citatet i den sk. Gerstein-rapporten. Kurt Gerstein var en brinnande antinazist som trodde att han kunde knäcka nazismen inifrån genom att ansluta sig till och arbeta sig upp i det nationalsocialistiska partiet. Hans tanke var att han, då han stigit i graderna, kunde vidarebefordra all den information han fick till de allierade. Gerstein lyckades snart ta sig till en av de högsta positionerna inom SS och försökte då få de allierades uppmärksamhet.
Men det var det ingen som trodde honom. De avfärde hans försök som att det var SSs försök att sprida desinformation.
Och där satt Kurt Gerstein på en av de högsta positionerna i en regim han avskydde och enbart ville förgöra.
1965 förklarades han officiellt oskyldig men då hade hade det redan gått 20 år sedan han tagit livet av sig i sin krigsförbrytarcell.
Det är ett ganska hopplöst citat, och jag kan förstå Kurt Gersteins frustration i det där.
Frustration är något som tenderar att hemsöka mig. Frustrationen att inte kunna förklara vad man menar, frustrationen i att inte hitta en form att förklara i, frustrationen i att när man väl lyckas, inte få folk att förstå i alla fall. Och det är väl därför jag skriver.
Kommentarer
Trackback