....och skydda din dröm med en sköld av verbalt våld

Apropå gårdagens inlägg så kommer fortsättningen idag. Oerhört kronologiskt.

Utdrag ur mail till en vän:

Jag tog, så att säga, tjuren vid hornen och var rå och ärlig. Det tog många timmars bearbetning av ämnet för att inte bryta ut i ett brandtal om någon överlägsen ras, och det är inte ofta jag är rak, ärlig och jag har svårt att komma ifrån tysk 30-talsretorik.
Men jag lyckades.

Jag fick de att inse att historien är tunn som en bibelsida. Och nu har jag skrivit ett mail om att man inte behöver skriva ut regelrätta ser-ni-nu-hur-olika-dessa-två
-tonårstjejer-är-de-har-ju-till-och-med-olika-hårfärgs-repliker utan att istället använda sig av nyanser (jag tror att det är ett nytt och svårt ord för min manuskompanjon) och det är mer än jag skulle förmått för blott ett halvår sedan. Min karaktärsutvecking i den här konflikten.

Det är sant det du säger om att det är skrämmande att det är sådana här människor som ska få göra tv-dramatik. Människor som växt upp i en låda med ingenting förutom en tv att se omvärlden på och sen har målat sin egen värld på väggarna inuti den där lådan. När sådana människor tror att de har något att säga (ska jag säga: -Oj, här är en häst jag behöver bygga ett jättehögt torn för att klättra upp på, äsch, jag låtsas som att jag redan sitter påm den..) blir det lätt projektioner på den där lådväggen. Endimensionella och infantila berättelser som de tror har ett budskap men i själva verket är så urbota korkade att man försöker tolka in saker i platinablondt hår (-Jag tolkar det som att det har något med en förlorad oskuld att göra...?).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0