En stunds helvete är ett måste för att överleva i längden


Jag blir mer och mer buddhist för varje dag som går. Häromdagen låg jag i sängen och funderade allvarligt på att börja med någon form av yoga eller tai-chi eller allt vad det heter. Igår lyckades jag uppenbarligen att citera Buddha helt omedvetet. Han har tydligen också sagt att det är resan som är målet fast inte riktigt med de orden.

En annan sak som är väldigt österländsk med mig är det här att jag mår dåligt om jag bara har död materia omkring mig. Det måste finnas växter eller vad som helst som är en levande organism och större än min handflata. (Alltså: Silverfiskar, små kaktusar och möss gills inte.)
Feng Shui är ju modernt, men det är inte det jag är inspirerad av (jag vet inte ens vad det handlar om på riktigt). Kanske är det någon längtan tillbaka till Thailand eller nåt sånt som växt och uppenbarar sig så här subtilt, men det är lite väl långsökt.

Eftersom vi bor så pass trångt så måste jag ta mig ut härifrån och jogga i Slottsskogen. Den parken är ju liksom motsatsen till vårt omänskligt lilla rum. Och jag finner väl någon form av tillfredsställelse i kontrasten där emellan också.
Det är allt annat än roligt att jogga, men jag känner att jag måste det för att må psykiskt bra. Det grundar sig kanske, eller antagligen i det faktum att jag har ett enormt bekräftelsebehov, och att jogga är ett bra sätt att bekräfta för sig själv att man lyckats åstadkomma något. Och det återknyter ju till gårdagens inlägg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0