Saturday nightmares
Nu finns även jag på Myspace. Lite försent sådär. Men det gäller att vara lite om sig och kring sig, om man inte vill vässa sina armbågar till ishackor och stabba folk i ryggen för att ta sig fram. Eller så är det precis det man ska.
Det här med att jag numera har lättare för att artikulera mina tankar till verbala ord, har nog bara fördelar. Den enda nackdelen är att folk lätt kan uppfatta mig som dryg och lite bufflig, men jag vet ju att jag inte är det och därför är det inget problem.
Fördelarna däremot är desto vassare (oj, en skum, långsökt ordvits?) och mer användbara. Problemet med att inte kunna uttrycka sig verbalt och bli tagen för en idiot är en sak, som jag tidigare skrivit om, men med det faktum att ha kommit ifrån det i ryggen så kommer desto fler insikter.
Inte minst den att man inte behöver försöka bli omtyckt av alla människor, eftersom en stor majoritet (jag brukar räkna 80-20), av de man stöter på, är idioter. Det är en insikt som gett mig väldigt mycket och däri kan lite av min påstådda dryghet spåras till. Men det gäller ju att välja sina fiender, och som bekant, fighter. Som den predikan de återkommer till i "Spider-man": "med mycket makt följer ett stort ansvar".
Och med det menar jag att man måste kunna läsa av människor och situationer så pass att man inte krossar någons tår. I alla fall inte någon man inte vill krossa ben på - dock finns ju flera som man skulle kunna tänka sig att göra det på.
Vad är det jag försöker säga? Jo, egentligen är det så enkelt som att jag försöker beskriva för mig själv, vad saker jag kommit fram till, gjort med mig. Jag har sett symptomen och tolkat dem, men ine artikulerat dem i ord. Men det är väl det som hela den här virtuella dagboken går ut på.
Dagens arkivtext:
aldrig att jag
kommer glömma
hur vi
liksom glömde städerna
länderna
en smärtsamt vacker dementi
hur vi kastade kläderna
slog i tänderna
en egenkomponerad fysisk lag
för oss att gömma
oss i
Det här med att jag numera har lättare för att artikulera mina tankar till verbala ord, har nog bara fördelar. Den enda nackdelen är att folk lätt kan uppfatta mig som dryg och lite bufflig, men jag vet ju att jag inte är det och därför är det inget problem.
Fördelarna däremot är desto vassare (oj, en skum, långsökt ordvits?) och mer användbara. Problemet med att inte kunna uttrycka sig verbalt och bli tagen för en idiot är en sak, som jag tidigare skrivit om, men med det faktum att ha kommit ifrån det i ryggen så kommer desto fler insikter.
Inte minst den att man inte behöver försöka bli omtyckt av alla människor, eftersom en stor majoritet (jag brukar räkna 80-20), av de man stöter på, är idioter. Det är en insikt som gett mig väldigt mycket och däri kan lite av min påstådda dryghet spåras till. Men det gäller ju att välja sina fiender, och som bekant, fighter. Som den predikan de återkommer till i "Spider-man": "med mycket makt följer ett stort ansvar".
Och med det menar jag att man måste kunna läsa av människor och situationer så pass att man inte krossar någons tår. I alla fall inte någon man inte vill krossa ben på - dock finns ju flera som man skulle kunna tänka sig att göra det på.
Vad är det jag försöker säga? Jo, egentligen är det så enkelt som att jag försöker beskriva för mig själv, vad saker jag kommit fram till, gjort med mig. Jag har sett symptomen och tolkat dem, men ine artikulerat dem i ord. Men det är väl det som hela den här virtuella dagboken går ut på.
Dagens arkivtext:
aldrig att jag
kommer glömma
hur vi
liksom glömde städerna
länderna
en smärtsamt vacker dementi
hur vi kastade kläderna
slog i tänderna
en egenkomponerad fysisk lag
för oss att gömma
oss i
Kommentarer
Postat av: Malin
Jag ska börja följa den här bloggen. Det är jättebra att du skriver Pontus, glöm inte heller att du har en stor komisk talang, jag tycker att du är som allra bäst när du också är rolig. Stor kram från Malin
Trackback
