thehardcore the hard core the hardcore hard core

Jag tror att jag gör saker som är dåliga bara för att veta vad som är bra
så jag deklarerar ett patetiskt krig fastän alla förstår min egentliga plan
min utgångspunkt begravd sex fot under jord och bara väntar på att få slå sig
ut och upp när mina trupper marscherar över andras gränser
och några stackare som jag lurat hejar på
när jag lägger skulden på marken där de utslagna ligger
jag ser tendenser - ingen är nöjd när jag burat in dem,
de kräver mer, kräver blod, de tigger om en grymmare metod

Jag säger saker som jag vet är fel bara för att få en reaktion
Så jag deklarerar krig och fastän ingen ser min egentliga plan
begravd sex fot under jord varpå vilken min legion
marcherar
medan omvärlden stämplar mig som Scar, Jafar eller Sherekahn
men jag tror de har fel, jag inbillar mig i alla fall det
medan jag vässar mina horn och viftar bort flugorna med svansen
håller jag tal till nationen och litar på chansen
jag predikar; "förträng impulserna och glöm bort sansen"
Det viktiga här är egentligen terrorbalansen

Så jag deklarerar ett krig för att avleda uppmärksamheten
från min egentliga plan
att hålla dom i skräck, i schack och ge mig tid att tjäna på det
Så jag konfererar med Scar, Jafar och Sherekhan
hur vi ska lyckas hålla härligheten undermedveten
och tysta alla dom som vet
att min predikan är en plan begravd sex fot under
medan min legion marscherar stolt
De litar till sannolikhetsläran och en Mr. Samuel Colt
omedvetna om att deras medellivslängd i strid är tio sekunder
omedvetna om vad den andra sidan vet vad man kan använda bilbatteriers antal volt
till
Jag upprepar lögn på lögn för bygga en stabil grund omöjlig att rucka omkull
Så de förblir omedvetna om att de dör för ingen annan än för min skull

Hahaha!

Vadå "förorts-o'boy"?  

http://forum.svt.se/jive/svt/thread.jspa?threadID=23691&lid=puff_1104030&lpos=lasmer

De första 20 inläggen börjar ungefär såhär:

"Jag är inte rasist... MEN"

Och inte en enda nämner det faktum att den här ilskan det bär inom sig att de känner sig (ja, vad känner de sig? Kränkta för att de känner sig lurade av journalistkåren?

Att det känner att den skatt de betalar går till att människor som egentligen inte behöver fly, har flytt och de måste avstå 30% av sin lön så att de inte kan köpa sig lycklig(are) för att de här personerna ska få en start i sitt nya land?

Eller kan det vara så att de känner sig arga för att vi lever i en samhällsmodell som är inbyggt orättvis och att det faktum att så många människor blir bittra över att betala skatt så att de tar ut det på de människor, nej, snarare den grupp de tycker tagit deras pengar - och därför sparkar på de som ligger, är skrämmande?

Nej. Det handlar bara om att invandring kostar pengar och pengar, ja pengar det, det är det viktigaste vi har.

Som det här inläggets överskrift menar på är det oerhört beklämmande att läsa de sms som projiceras på väggen bakom Janne Josefsson i Debatt-studion. Gunnar Sandelin må ha en poäng, men det är en poäng som vajar på sitt knivblad.
Jag vet inte var på den politiska skalan Gunnar Sandelin står någonstans, (och det må vara så att det inte spelar någon roll) men onekligen går vi med detta mot ett hårdare klimat.
De som vill ha en siffra för att elda på sitt eget hat och idéer om hur det är - utan att se till de som man skyller på eller till det faktum att vi alla är individer och inte kan klumpas in i ett vi mot ett dom.

Och det faktum att det rådande samhällsklimatet och de ekonomiska lösningarna inte är till för alla dessa som klumpas samman.

Jag är för uppgiven för att skriva något mer.

Sverige kommer att bli precis som Danmark, med en debatt-nivå så låg att de som har något att säga ger upp.

Tacka innehållslösheten för det. Den får oss att inte orka ta in all information som man måste ha för att förstå sammanhang.

Innehållslösheten tar över västvärlden.



Helt oförtjänt.

Middagskonversation med C.

P: ...Och? (kväver ett skratt)

Varför ska allting vara så vansinnigt folkligt i Sverige?

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=765717

Det här är smått Pang Prego-ämbart i sin osmaklighet att gotta sig i människors privatliv (och begravningar).

Jag är tillbaka i Gbg efter en vecka utomlands. Jag är brun i pannan, men resten av ansiktet är lika grått som den svenska vinterns signum.

Hittade den här festliga och väldigt politiskt inkorrekta boken:

barnbok-om-plastikkirurgi

Det är en kul detalj (slump? självuppfyllande omvänd psykologi?) att jag har skrivit ett stycke text med överskriften "... och försvara din dröm med en sköld av verbalt våld" och när jag väl ska göra det, just försvara, så misslyckas jag.

Det är lätt att sitta på sin kammare och snacka (i det här fallet, då: skriva) skit men sen gäller det ju att visa vad man kan. Man får inte ju inte så många försök.

Men mentalt så har jag den ursäkten att jag inte ville dela med mig av min historia. Jag tycker om att vara hemlig. Trots att jag har en blogg och trots att jag sällan håller käften stängd.

Men jag tror att det är bra att hålla hårt i vissa saker.

"Allting går mot förfall

Men slump innebär inte alltid att vi måste ge upp hoppet om att förutse och förstå. När slumpen får grepp om de stora talen bildas lagar som paradoxalt nog är lika deterministiska som mekanikens. De enskilda luftmolekylernas virvlande dans i det rum där jag nu sitter är offer för kaos och det vi i praktiken kan kalla slump. Men om det nu är slumpen som regerar, varför samlas då inte luften plötsligt i ett hörn av rummet med för mig ödesdigra följder? Eller varför händer inte samma sak för dig? Faktum är att det på intet sätt är omöjligt, men däremot oerhört osannolikt. Luften i rummet består av många, många molekyler, 1027 eller så. Alla dessa molekyler rör sig slumpmässigt i rummet; ju varmare rum desto vildare dans, men deras sammanlagda effekt är möjlig att studera på ett lagbundet sätt. Den fysik som beskriver molekylernas genomsnittliga beteende kallas termodynamik och använder begrepp som tryck och temperatur. I själva verket upptäcktes termodynamikens lagar långt innan man förstod vad som egentligen ligger bakom dem. Det var den österrikiske fysikern Ludwig Boltzmann (1844-1906) som med sin statistiska mekanik förstod att det handlar om många enskilda partiklars slumpmässiga rörelse.

Och termodynamikens andra huvudsats? Den om entropins eviga tillväxt, som säger att allt är förgänglighet och att det var bättre förr? Orsaken till att allt i det riktigt långa loppet går sönder och förfaller är att det finns så många fler sätt som något kan vara sönder på än som det kan vara helt på. En slumpmässig förändring är alltså nästan alltid till det sämre. Om jag tar den ett par år gamla dator som jag nu sitter och skriver vid och slänger den i golvet, blir resultatet inte en ny maskin av senaste märke utan en hög skrot. Även slumpen har sina lagar."

 
- Ulf Danielsson, Uppsala universitet. Forskning & Framsteg 3/01

 
http://www.fof.se/index.lasso?id=01330

Sån här journalistik tycker jag om:

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1120231.svd

Jag vet inte om det är att överreagera, men jag reagerade på det här:

"- När jag och två kvinnliga kollegor fortsatte förhöret senare så tog vi upp mordet i Falun och då erkände han direkt."

Han skulle väl antagligen inte säga; "när jag och två manliga kollegor fortsatte...", eller?

Jag har svårt för det där. Och för de som säger "tjejkompis" och "killkompis". Kompis är ju ett könlöst ord, och varför kan det inte få vara det? Det är ju sällan som man behöver påskina vilket kön ens vänner har, för att det har betydelse. Varför då addera ett prefix när det inte är nödvändigt?

Alltså om man heter Richard Kelly och har gjort Donnie Darko... hur genialt är det inte då att följa upp med en påkostad apokalyptisk såpopera med Dwayne "The rock" Johnston, Sean WIlliam Scott och Sarah Michelle Gellar i huvudrollerna?

Sen att filmen verkar helt jättemärklig är ju en annan sak.

Jag är på ett uruselt humör.

Och nej, man behöver inte alltid diskutera och gå på djup.

Jag ska sluta med det där nu, att slänga in idiotiska filmforumsinlägg. Jag ser ju att jag hamnat på samma låga nivå. Och jag diskuterade med 17-åringar, vilket inte behöver betyda något egentligen, jag är mot åldersrasism, men ibland märks det om människor är unga. Och det behöver nödvändigtvis inte vara unga människor. Mina föräldrar argumenterar ofta på en nivå som jag gjorde när jag var 15, liksom.

Äh. Nu är det låg nivå på den här bloggen.

Jag citerar Emil Jensen istället:.

"Jag tänkte komma förbi", sa hon. "Eller vill du vara ensam?"
"Jag vill nog vara ensam," sade jag. "Så kom du förbi."

- Telefonkiosk